söndag 10 december 2017

Vad handlar det om?

~
Du är inte rädd för döden, Du är rädd för Livet. 
Det är inte modigt att vara destruktiv och förstöra sig själv, nej, det handlar om flykt från själva Livet. 
Det handlar om att rädslan blir så stor att man springer till döden. Ja, hellre närmare en död än att verkligen leva.. 

Så, Du är inte rädd för att dö, faktiskt är det mer en längtan, 
längtan att få vila från att ständigt kämpa..

Men kämpandet försvinner när rädslan släcks ner, 
striden är över när man möter Livet, möter sig själv. 

Det är när man verkligen vågar leva som själen är fri, 
så istället för att stänga in den, öppna buren!.. För bara Du har nyckeln.
~ iSa



~

torsdag 23 april 2015

RÄDDAREN I NÖDEN




Jag har länge letat efter den som kan rädda mig ur min bädd, 
någon som vågar när jag är rädd. 
Jag har hoppats på på en som älskar mig utan att dömma, 
som hjälper mig att åter kunna drömma. 
Jag har bett om någon att plåstra om mina sår, 
som kan peka ut mitt rätta spår. 

Men tiden gick och många försökte, 
det blev mörkare ju mer jag sökte. 
Tills jag hittade räddaren i nöden, 
den enda som kunde åter tända glöden. 
Ja, den som jag så länge tagit för given, 
den som jag försökte fly ifrån den tiden. 

Tänk att man var så blind, 
räddaren fanns bakom min egen grind. 

Vem kunde hjälpa mig, när jag inte hjälpte mig själv? 
Vem kunde tro på mig, när jag inte trodde på mig själv? 
Vem kunde älska mig, när jag inte älskade mig själv? 

Den jag väntade på var mig, räddaren var den jag tryckte ned. 
Hjälten i min egen saga, gömd bland mina tårar, 
var också den onda som dömer och sårar. 

Men nu tar jag på mig kappan och flyger upp ur min säng, 
jag har egna plåster och min egen eld. 
Jag kan själv hitta min stig, 
där det inte längre finns något krig. 
Jag ska ge mig själv all kärlek jag är värd, 
kyssa bort min rädsla och sänka mitt svärd. 
För varför ska vi vänta på någon annan för att bryta loss, 
när räddningen och ljuset redan finns inom oss? 

Befriar du din inre hjälte? 




tisdag 21 april 2015

HEJ LIVET


Hej Livet!

Du har alltid funnits där, från mitt första andetag.
Men från barnsben blev Jag lärd att du inte var så bra.
Ja, som vuxen gav Jag upp att på riktigt vara glad,
då jag sett hur många mår, under alla dessa år.

Jag har gömt mig från dig Livet,
varit rädd för dina sår,
Jag har inte vågat vandra för att stigen kändes svår.

Men nu vet Jag vad jag led för, och det var att vandra död,
Det var som att släcka elden för att leta efter glöd.

Jag har valt nu att få Leva så som när jag var ett barn,
att få gnugga mina ögon för att åter få ditt stöd.

Jag går ut ur det där mörket, för att vandra i ditt ljus.
Inget annat än dig Livet, kommer ge mig lyckorus.

Det är ju givet, att jag tar klivet,
att komma tillbaka till dig Livet.

.

fredag 20 mars 2015

VILSE



Ja, man vandrar och man finner, men ibland kan det ta tid.
Man förlorar och man vinner, som om livet är en Strid.
När man letar går man vilse, för att se så mycket mer.
När man hittat rätta stigen kan man se att det aldrig var fel.
För de bitar som man lärde under vägens vilsenhet,
var de bitar som har hjälpt en att få hitta till sig själv.