Hej Livet!
Du har alltid funnits där, från mitt
första andetag.
Men från barnsben blev Jag lärd att
du inte var så bra.
Ja, som vuxen gav Jag upp att på
riktigt vara glad,
då jag sett hur många mår, under
alla dessa år.
Jag har gömt mig från dig Livet,
varit rädd för dina sår,
Jag har inte vågat vandra för att
stigen kändes svår.
Men nu vet Jag vad jag led för, och
det var att vandra död,
Det var som att släcka elden för att
leta efter glöd.
Jag har valt nu att få Leva så som
när jag var ett barn,
att få gnugga mina ögon för att åter
få ditt stöd.
Jag går ut ur det där mörket, för
att vandra i ditt ljus.
Inget annat än dig Livet, kommer ge
mig lyckorus.
Det är ju givet, att jag tar klivet,
att komma tillbaka till dig Livet.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar