torsdag 23 april 2015

RÄDDAREN I NÖDEN




Jag har länge letat efter den som kan rädda mig ur min bädd, 
någon som vågar när jag är rädd. 
Jag har hoppats på på en som älskar mig utan att dömma, 
som hjälper mig att åter kunna drömma. 
Jag har bett om någon att plåstra om mina sår, 
som kan peka ut mitt rätta spår. 

Men tiden gick och många försökte, 
det blev mörkare ju mer jag sökte. 
Tills jag hittade räddaren i nöden, 
den enda som kunde åter tända glöden. 
Ja, den som jag så länge tagit för given, 
den som jag försökte fly ifrån den tiden. 

Tänk att man var så blind, 
räddaren fanns bakom min egen grind. 

Vem kunde hjälpa mig, när jag inte hjälpte mig själv? 
Vem kunde tro på mig, när jag inte trodde på mig själv? 
Vem kunde älska mig, när jag inte älskade mig själv? 

Den jag väntade på var mig, räddaren var den jag tryckte ned. 
Hjälten i min egen saga, gömd bland mina tårar, 
var också den onda som dömer och sårar. 

Men nu tar jag på mig kappan och flyger upp ur min säng, 
jag har egna plåster och min egen eld. 
Jag kan själv hitta min stig, 
där det inte längre finns något krig. 
Jag ska ge mig själv all kärlek jag är värd, 
kyssa bort min rädsla och sänka mitt svärd. 
För varför ska vi vänta på någon annan för att bryta loss, 
när räddningen och ljuset redan finns inom oss? 

Befriar du din inre hjälte? 




1 kommentar: